Jag tog studenten. Flyttade från Vimmerby till Kalmar och lämnade en trygghet, en uppväxt och en stukad relation med min mamma bakom mig. Jag bestämde mig för att stå på mina egna ben och skaffade ett jobb, en lägenhet och ett nytt liv. En ny fotbollsklubb och nya erfarenheter. Dock har jag aldrig lämnat mitt hem. För det kommer alltid vara Vimmerby med min familj och mina vänner.
Det har nu gått ett år, ett år sen jag flydde fältet. Jag kommer ihåg när jag skrev på för lägenheten. Shit vad ett år kändes långt. Nu känns det knappt som jag har hunnit flytta in. Jag har lärt mig mycket detta år, men nu kommer ångesten när allt är ett frågetecken igen. Jag vill inte ha kvar mitt jobb, vill jag spela kvar i Lindsdal eller vill jag ens vara kvar i Kalmar?
Det är mycket som tåls att tänka på. En sak är dock säker, jag klarar mig alltid.
